Kunskapscentrums studieresa till Boston och New York

november 2007

KunskC medarbetare Maine, Karin, Egil, Karl-Anton, Urban och Mikael samt Bengt Ståhlberg från styrgruppen genomförde i november en 10 dagars studieresa till USA. Vår guide var David Rosenberg från Sundsvall, fd New York. Resan var givande, och det finns mycket att rapportera.




Nyhetsbrevet december 2007
Brevet från Amerika - känsliga läsare varnas!

Så har då KunskC genomfört sin sedan länge planerade studieresa till USA. Med dygnsrytmen åt skogen och stor hunger i magen tumlade vi ut på en gata i Boston utan någon speciell idé om vart vi skulle gå. Det var sen kväll, fast kändes som mycket tidig morgon. Utan större eftertanke vällde vi in på en vietnamesisk restaurang. Hela ägarfamiljen tog hand om oss, och vi var för övrigt de enda gästerna. Man förväntades äta med pinnar, men snabbt insågs det att vi knappast skulle klara det, så ett antal gafflar letades fram. Hela gänget (åtta personer inklusive vår förträfflige guide David Rosenberg från Sundsvall via New York) blev på betydligt bättre humör. Ett humör som sedan höll i sig under hela resan. Och förstärktes av den extrema gästfrihet och generositet som vi möttes av på alla de tiotalet ställen vi besökte.

Bostondelen av vårt besök cirklade runt Center for Psychiatric Rehabilitation ("Psych-Rehab") vid Boston University. Det är home of sådana rehab-gurus som Marianne Farkas och Bill Anthony (vilka vi båda fick tillfälle att träffa), och numera även en relativt omfattande rehabverksamhet i form av supported education - specialutformade utbildningsprogram och stöd till högre studier för personer med psykiskt funktionshinder, och supported employment - arbete med bistånd. Den starkaste enskilda upplevelsen i Boston var vårt deltagande vid årshögtiden för klubbhuset Center Club. Där delades en rad priser ut under stort jubel och långa applåder. Varje pristagare fick en utförlig presentation, den som presenterade pristagaren fick även hon/han en utförlig presentation. Pris gick till årets bästa personalhandläggare, bästa företagare, bästa brukare, bästa och mest långvariga klubbmedlem osv. På väggen hängde porträtt av Kennedy, Lincoln och Martin Luther King. Vi drack alla kaffe från Starbucks, det var gratis, firman sponsrade tillställningen, och fick stående applåder för det. Mötet var en korsning av frälsningsmöte med vittnesbörd och predikan, aktivt involverande av lokal företagsamhet, möte med höga politiker och tjänstemän på delstatsnivån. Omtumlande för en svensk.

Några timmars tågresa bort ligger New York. Där finns allt. En central park på Manhattan där Urban i likhet med cirka 1000 andra urbana motionsfanatiker kunde springa tidigt på morgonen. Taxiförare som pratade mer med sig själv än med sina passagerare. En väldig massa mänskor som tittade på varuhuset Macy's julskyltning och förberedde sig för att utöva den populära nordamerikanska religionen shopping. Till frukost åt vi yoghurtparfait med kolasås och degiga bagels. Till lunch sötpotatisgratäng toppad med smultna Marshmallows. I N.Y. finns också non-profitföretag som bedriver kamratstöd och boendestöd, alla anställda har egen erfarenhet av psykisk sjukdom. Pathways i Harleem ger bostäder till hemlösa personer med psykisk sjukdom och missbruksproblem, och jobbar med ACT (Assertive Community Treatment, en intensiv och heltäckande form av personligt ombud). Sen åkte vi hem via Island. Och genomförde KunskC's ledningsinternat på Medlefors folkhögskola i Skellefteå, där maten är betydligt bättre.

Bemötande
Vi såg många exempel på det som i brist på bättre ord kan kallas gott bemötande av brukare. Det var mer än en påklistrad attityd, det verkade vara ett integrerat arbetssätt. Man bemöter både sina kunder (och tillresta töntiga svenskar från Norrland) med respekt, intresse och hövlighet.

Optimism
Optimismen var både arbetsredskap och kändes genuin. Den f.d. patienten som nu är anställd som rehabiliterare är i sig en källa till optimism. Och vi fick träffa många sådana personer. Anspråken på att definiera psych-rehab som en professionell och vetenskaplig specialitet understödjer optimismen, och optimismen är också en del i marknadsföringen av dessa anspråk. Man gör också klokt i att vara optimistisk när systemet bygger på donationer och anslagsgivare med korta avtal. Å andra sidan - vårt system med trygga (nåja) anställningar inom stabila (nåja) organisationer - ger möjligheter till långsiktighet, men medför risker i form av cementering och energibrist. Den största energiurladdningen uppnås när man ska till att protestera mot senaste sparbetinget. Nåja.

Likt och olikt
Likt var att även i USA avstår återhämtade personer från bättre betalda riktiga jobb, eftersom man oroas för att mista sina sociala förmåner.

Olikt var att samhället, företagen, föreningarna, vårdgivarna var så nära uppkopplade med varandra. Det är osannolikt att chefen på Maxgrillen skulle gå till Kärnhuset, bjuda på gratis hamburgare och samtidigt försöka värva några deltidsanställda till den närbelägna syltan, och dessutom stärka sin kandidatur till RSMH's pris till årets bästa företagare. Det är mycket sannolikt i USA.

Likt var att samordning och samverkan är problematiskt. I amerikansk tappning tycks en svårgenomtränglig skiljelinje gå mellan sjukvård/psykiatri och socialpsykiatri.

Olikt var att genomslaget för finansiärernas intentioner var så kraftfullt. Om försäkringssystemet bestämmer sig för att arbetsrehabilitering ska ske enligt modellen Supported Employment, så gör alla SE. Annars får de inga medel. I Sverige kan Socialstyrelsen visserligen tycka att evidensbaserade metoder bör användas, men muskeln att se till att så blir fallet saknas. Finansiären är ju ofta kommunen med egen beskattningsrätt, och därav följande självbestämmanderätt.

Likt var att man på deltatsregeringsnivå höll sig med ett litet Office for Consumer Affairs, instängt på tolfte våningen i en skabbig administrationsbyggnad, som hade till uppgift att företräda brukarintresset. Liknade en del initiativ tagna på samma område i vårt svenska myndighetslandskap.

Olikt var att man som socialpsykiatriskt verksam var påtagligt metodmedveten och beredd att följa vetenskapligt grundade metoder. Delvis beror den följsamheten på beroendet av finansiärer som har krav på viss metodik. Men man inser också att vissa metoder kan ge bättre möjligheter att utföra arbetet på ett effektivt sätt. Metodbaserat arbete innebär även chans till statushöjning för verksamhetsområdet. Glädjande nog fann vi även tecken på en mogen problematiserande hållning till vissa populära metoder. Man kunde modifiera sitt arbetssätt, individualisera och utveckla metoderna. Förmodligen som ett steg två efter det att man tillägnat sig ett metodstyrt arbetssätt.

Likt var att det socialpsykiatriska arbetsfältet här som där befolkas av entusiastiska entreprenörer och gräsrötter med en stark övertygelse om vad som bör göras och hur.

Mer utförliga reserapporter inklusive länkar och saklig information kommer efter hand att läggas ut på vår hemsida. "inom kort är allting nära" (vem skrev det?)

God Jul!

Urban o Mikael